Riksdagsvalet närmar sig och partierna publicerar sina valprogram. Lärarna inom småbarnspedagogiken och daghemscheferna väntar på bildningen av en ny regering och dess regeringsprogram med en blandning av både spänning och rädsla. De föregående regeringarnas virriga politik inom småbarnspedagogiken har skapat mer arbete och osäkerhet inför framtiden inom branschen. Lärarna och cheferna önskar sig arbetsro och snabba lösningar på lärarbristen.
Vid en utfrågning av partiledarna som hölls vid Educa i slutet av januari framfördes starka utbildningspolitiska löften. De flesta partierna verkade ha nått ett politiskt samförstånd om att småbarnspedagogik borde vara avgiftsfri och att förskoleundervisningen borde vara tvåårig. De hade också en gemensam uppfattning om att antalet utbildade lärare inom småbarnspedagogik måste utökas märkbart och långsiktigt.
Vid utfrågningen vid Educa fick man ett intryck av att de flesta partier äntligen förstått betydelsen av en högklassig småbarnpedagogik som en del av barnets skolgång. Med tanke på barnfamiljerna låter löftena om en avgiftsfri småbarnspedagogik och en tvåårig förskoleundervisning bra och de står i linje med den bedömningsrapport som OECD publicerade 29.9.2022. I rapporten har OECD gett rekommendationer om att höja deltagargraden inom småbarnspedagogiken, och i rapporten rekommenderas också ändringar i finansieringssystemet. I rekommendationerna framförs även att småbarnspedagogikens kvalitet ska stärkas bland annat i fråga om att trygga personalresurser.
Det dröjer emellertid flera år innan det ökade antalet utbildade lärare inom småbarnpedagogik syns konkret både i tillgången på vikarier och som fler sökande till lärarbefattningar eller -tjänster. Lärarbristen inom småbarnspedagogiken blir inte lättare på en gång, utan situationen kommer sannolikt att förvärras tillfälligt om beslutet om en avgiftsfri småbarnspedagogik framskrider med snabb tidtabell.
En avgiftsfri småbarnspedagogik kommer att synas i daghemmen på två sätt: Allt fler barn söker till småbarnspedagogiken och deltagargraden börjar stiga. Dessutom kommer en del familjer att öka antalet timmar för barnets deltagande i småbarnspedagogik. När ingen avgift uppbärs har familjen möjlighet att använda över 35 veckotimmar i stället för till exempel 20. Det ökade antalet barn och bristen på lärare inom småbarnspedagogik, som kommer att fortsätta i flera år, väcker oro hos de lärare i småbarnspedagogik och direktörer som arbetar nu. Hur kommer man att klara övergångsperioden tills antalet utexaminerade lärare inom småbarnspedagogik börjar öka?
Genom att enbart höja lönerna får man inte alla redan utbildade lärare inom småbarnspedagogik att stanna kvar inom branschen. Av arbetsgivarna krävs snabba och kraftiga insatser i välmående i arbetet, begränsning av arbetsbelastningen och belöningsarrangemang. Det är så vi behåller kvarhållningskraften inom branschen. Det är endast genom högklassig småbarnspedagogik som tillhandahålls av en lärare inom småbarnspedagogik som vi kan jämna ut skillnaderna i barnens kunnande och trygga barnets stöd för lärande. I botten av gropen, där vi kommer att befinna oss under de kommande åren, behöver vi också attraktionskraft, det vill säga sätt att locka tillbaka tidigare utbildade lärare till småbarnspedagogiken.
En arbetsgivare som säkerställer attraktions- och kvarhållningsfaktorer under denna utmanande övergångsperiod får fortfarande tillräckligt med sökande till lärarbefattningarna och -tjänsterna och till och med tillfälliga vikarier. Behöriga lärare säkerställer kvaliteten inom småbarnspedagogik och skillnader mellan kommunerna kommer antagligen att framkomma under de kommande åren.
Marika Horila
ordförande för VAKA-sektionen
OAJ Österbotten