Att sommarlovet närmar sig märks senast då medierna fylls av artiklar och insändare som propagerar för en senareläggning av skolornas sommarlov. Senast ut är undervisningsminister Anders Adlercreutz, som i flera intervjuer denna vecka, bland annat i HBL och Yle, lyft fram idén om att harmonisera vårt lov med resten av Europa för att gynna turistnäringen.
Det pratas ofta om den "europeiska modellen", men vilken är den? Europa är ett lapptäcke av olika system där läsårets längd, antalet skoldagar samt dagarnas längd och uppbyggnad varierar enormt. Sverige har 178 skoldagar mot Danmarks 200. Tysklands sommarlov fungerar som vårt sportlov där de olika förbundsländerna har lov olika tider.
Ofta känns det som att man i Finland glömmer bort lagstiftning och kollektivavtal. Enligt Lagen om grundläggande utbildning har vi i Finland ett läsår på 190 skoldagar minus självständighetsdagen, trettondagen och första maj om de infaller på en vardag. Detta läsår är antalet skoldagar således 188. Ponera att vi som Adlercreutz föreslår och förlänger läsåret med två veckor enligt svensk modell. Då skulle skolavslutningen äga rum lördagen i vecka 24, d.v.s. den 13 juni i år. Antal skoldag skulle då öka med 10 stycken. För att göra våren mindre tung är förslaget att sätta in ett lov på en vecka i april , d.v.s. fyra eller fem dagar beroende på om lovet sätts i anknytning till påsken. Det här minskar alltså de 10 dagarna i juni med 4 eller 5. Slutresultatet är att läsåret detta år i Nykarleby där jag jobbar hade börjat tisdagen den 19 augusti och i Kyrkslätt torsdagen den 14 augusti. Utan den lediga veckan i april börjar vi närma oss det som turistbranschen och företagarna eftersträvar, nämligen en skolstart under den andra halvan av augusti, men för Kyrkslätts del är vi fortfarande långt från att vara lediga hela augusti.
För en gymnasielärare dyker det upp också andra problem om läsåret förlängs med två veckor. Att studentskrivningarna behöver skjutas på är inget problem för oss på gymnasiet men nog för censorerna som skall rätta proven och för högskolorna och universiteten som innan sina semestrar och skolstarten i september borde få antagningarna gjorda. Det som däremot påverkar oss på gymnasiet är den kalkylerade semestern, en teknisk konstruktion skapad 1971 för att möjliggöra löneutbetalning och socialskydd för lärare under sommaren. Enligt lärarnas kollektivavtal inleds lärarnas kalkylerade semester den 16 juni. Efter det och fram till slutet av juli kan en lärare inte åläggas jobb. Tvärtemot vad många tror så jobbar lärare hela vägen fram till sommarlovet. För många gymnasiers del betyder det prov ännu sista skolveckan med omtagningsprov för de som blivit underkända veckan efter. Dessa omtagningsprov skulle då infalla veckan innan midsommar, precis då den kalkylerade semestern börjar. Eftersom lärarna är på semester rättas inga prov.
Ska sommarlovsmatematiken gå ihop så att skolbarnen är lediga i augusti, krävs antingen en minskning av antalet skoldagar enligt svensk modell, eller en drastisk förkortning av existerande lov. Det skulle innebära en återgång till 1980-talet: en tid då skolan började kring den 20 augusti, höstlovet saknades och vårterminen inleddes direkt efter nyår. Vi lärare är flexibla och har stor resiliens. En flytt av sommarlovet är inget problem för oss, men tacksamt skulle det vara om frågor som berör skola och undervisning skulle fattas utgående från pedagogiska argument.
