8.12.2021

Arvet

Vissa saker får vi i arv. För mig var så inte fallet då det gällde yrkesval. Åtminstone tills vidare är jag den enda i släkten som har lärarutbildning. Gällande fackföreningsverksamhet är läget däremot ett helt annat. För flera tiotals år sedan var min far med om att grunda KTV-avdelningen i Jalasjärvi. Han fungerade länge bl.a. som huvudförtroendeman medan hans huvudsakliga arbete var gårdskarl på sjukhuset. Det var en ära för mig att för ett par år sedan som inbjuden gäst delta i den föreningens (idag JHL) avslutande möte. Den lokala föreningen blev nämligen en del av föreningen i Kurikka i och med kommunsammanslagningen.
Efter avslutade studier har det varit viktigt för mig att kunna vara med och påverka i gemensamma ärenden. Trots att jag inte fick uppleva SOOL, har jag senare kunnat syssla med intressebevakning i tillräcklig utsträckning. Jag fick en ordinarie tjänst så fort jag hade återvänt till hemtrakten. Ganska snart var jag också med i styrelsen för OAY i Jalasjärvi. Och inom kort satt jag i styrelsen för den splitternya lokalföreningen som grundats i enlighet med OAJ:s önskemål. Genom den lokala verksamheten kom jag också med i OAY-kretsens verksamhet. Som en fortsättning på kretsverksamheten var jag med om att grunda OAJ:s regionförening i Österbotten för ca 13 år sedan. Riksnivån har jag lärt känna under de senaste 3,5 åren som OAJ:s fullmäktigeledamot.
Föreningsverksamheten har erbjudit många olika slags arbetsuppgifter och möjligheter att hämta kunskap. Jag har fått agera i olika roller såsom ordinarie styrelsemedlem, förtroendeman, ordförande, huvudförtroendeman, sekreterare och aktiv regionföreningsaktör. Jag har fått möjlighet och kunnat påverka i olika ärenden. Ovannämnda lista visar naturligtvis också att jag lätt låter mig övertalas. Jag har alltså sällan tackat nej. Jag blev till exempel lockad att bli förtroendeman av den redan framlidne huvudförtroendemannen Reijo Asunmaa. Han lovade sköta jobbet på samma sätt som dittills och min uppgift var att lätta stämningen under förhandlingarna. Jag kan berätta att det under årens lopp har förekommit många situationer då det inte varit så lätt. Humorn är lyckligtvis fortfarande närvarande.
Vad har fackföreningsverksamheten då gett mig? Svaret är att den har gett mig mycket. Tillfredsställelse har jag känt över att ha kunnat föra fram gemensamma ärenden och följa med tiden. Den har också hjälpt mig att orka med arbetet i klassen. Det har varit fantastiskt att röra sig bland likasinnade människor. En del fackföreningsbekanta har under årens lopp blivit stödjande vänner. Trots att jag skridit till handling hundratals gånger brinner jag fortfarande för dessa uppgifter.
När pensionsåldern fortsätter att höjas måste var och en av oss komma ihåg att leva i ögonblicket. Lasse, Jarmo och J-P är exempel på sådana aktiva aktörer och vänner som aldrig fick njuta av sin pensionstid.
Små glädjeämnen finns varje dag i det vardagliga vanliga livet, i högtidsstunder och under semestertider. Jag önskar alla arbetets hjältar pepparkaksdoft, skimrande snökristaller, juliga toner och genuina möten.

Paula Kotirinta
Ordförande, sektionen för allmänbildande lärare