10.11.2022

Små steg mot återhämtning

Nyligen höll vi lokalföreningens höstmöte. Före den officiella delen av mötet hade vi bjudit in kontaktlärare från olika arbetsplatser. Styrelsemedlemmarna lyssnade noggrant på de orosmoment som lyftes fram, och många av dem var också personliga. Bland annat förmågan att orka i arbetet, förändringarna i elev- och barnmaterialet, inkludering, den ökade arbetsbördan och bristen på behöriga vikarier väckte diskussion hos de närvarande. Eftersom Kurikka i likhet med övriga Finland inte har råd att förlora utbildade personer inom fostran till annat arbete eller utanför arbetslivet borde man göra vardagen så bra och trygg som möjligt. Den här frågan främjas både av kommunernas förtroendepersoner och arbetarskyddsfullmäktige med stöd av föreningarnas styrelser.
De anställda på vår egen arbetsplats hade gemensamt TYHY-program dagen före allhelgona. Under dagen bjöd man på ett webbinarium om återhämtning, trappträning, bastu, en utsökt buffé, en gissningslek om den bästa partylåten samt en väldigt viktig fri diskussion, vilket man sällan hinner med under arbetsdagen i en stor arbetsgemenskap. Anniina Virtanens webbinarium gav många viktiga frågor att tänka på. Föreläsningen gav egentligen inget revolutionerande, men det var bra att stanna upp och fundera hur man själv gör och hur man borde göra.
Med tanke på orken är det enligt Virtanen av största vikt att man frigör sig från arbetet. Var och en borde dra tydliga gränser mellan arbetet och fritiden. Om man har mycket att oroa sig för borde man försöka begränsa sina orostankar och undvika att tänka på dem hela tiden. Det vore bra att aktivt försöka fördjupa sig i något helt annat än att fundera på jobbet. Var och en har säkert något som hjälper en att nollställa huvudet. Till exempel aktiviteter med familjen, läsning eller ljudböcker, trädgårdsarbete, handarbete, husdjur och motionsaktiviteter hjälper. Själv går jag väldigt ofta på bio. Jag kör på några minuter till bion i Jalasjärvi, och för tillfället erbjuds ett exceptionellt stort urval premiärer. Det är också bra att fundera på vad man kan och vill säga nej till. Och å andra sidan vad man vill säga ja till trots att det skapar spänning och osäkerhet. Att skapa pauser i arbetsdagen är också väldigt viktigt. Rasterna ger en viss möjlighet till detta. Det är härligt att våra rastdiskussioner i lärarrummet inte kretsar kring händelser under tidigare lektioner utan att diskussionerna går från en sak till en annan. Det är också bra att fundera på sina viktiga mål utanför arbetet och hur man stöder viktiga relationer. Man kan också rikta sin blick mot sig själv och fundera på vad man vill vara känd för och bli ihågkommen för bland andra.
För att bespara sig själv kan man ha lite mindre bråttom i sin vardag i fortsättningen, komma ihåg att andas lugnt och djupt ibland och vara barmhärtig mot sig själv. Ibland är det bra att säga samma sak till sig själv som till eleverna – att det räcker att man gör sitt bästa.
Paula Kotirinta
ordförande för sektionen för allmänbildande lärare (YSI)