1.9.2022

Vikten av att kunna identifiera experters kunnande

Vikten av att utveckla verksamheten och kunnandet betonas såväl vid läroanstalter som vid många andra organisationer. Det här sker ofta baserat på fenomen: Något nytt fenomen, till exempel en pedagogisk metod, lyfts fram och ställs upp som mål för utvecklingen.

Jag har börjat fundera på i vilken mån det är möjligt att identifiera om ett fenomen slutligen är nytt för alla eller kanske endast för personer i ens egen ålder eller för en själv – eller är fenomenet känt redan förut men går nu under ett nytt namn? Förnyelse genom nya fenomen är en bra sak, men man borde försäkra sig om i vilken mån fenomenet är nytt och i vilken mån det inte är det. Till exempel inom pedagogiken har man redan uppfunnit många metoder, trots att de kunnat få nya, fina digitala kläder.

Det vore särskilt viktigt att man skulle identifiera nivån på de anställdas kunnande på ett genomgripande sätt både på läroanstalter och på organisationer överlag. Det här skulle åtminstone innebära att man inte ständigt inleder försök med olika fenomen som om de vore helt nya. När man identifierat det kunnande som redan existerar kan man beakta kunnandet hos mer erfarna personer. På så sätt blir den redan existerande expertisen inte förbisedd, utan alla erfarna personer och de som håller på att lära sig nytt blir sedda. Även inom marknadsföringen kan man övergå till att tala om att ständigt upprätthålla behovet av kunnande i stället för att endast tala om nya försök.

Enligt Lehtinen och Palonen (2011) är identifiering av expertis en utmanande uppgift, eftersom expertis inte nödvändigtvis garanteras genom en hög ställning eller en lång karriär, utan av att man strävar efter att kontinuerligt utöva sin expertis på ett ändamålsenligt sätt. Det här innebär att man försöker öva på exakt de färdigheter eller områden som man inte har helt under kontroll. Nyckeln till en framgångsrik övning är att en skicklig lärare eller mentor ger exakt och relevant respons på det arbete som man försöker utveckla, och att responsen analyseras ur ett utvecklingsperspektiv. Försök att identifiera expertis har gjorts till exempel genom enkäter till experterna själva och genom social bedömning, det vill säga kompisbedömning. För att lösa problemen med dessa metoder har Lehtinen och Palonen utvecklat en metod som beskriver tätheten och koncentrationen för interaktionsförhållanden och kunskapsutbyte i experternas verksamhet både som en del av experternas nätverk och för att utvärdera enskilda aktörers centralitet. Trots att det är svårt att hitta metoder för att identifiera kunnande, framför allt när det gäller forskning av hög kvalitet, vore det viktigt att försöka utreda kunnandet i organisationerna, även om metoden ibland skulle vara lite sämre. På så sätt kan experterna åtminstone få en upplevelse av att bli hörda och sedda.

Heli Katajamäki
ordförande för YLL-sektionen
OAJ Österbotten

Källa: Lehtinen, E., & Palonen, T. (2011). Asiantuntijaosaamisen luonne ja osaamisen tunnistamisen haasteet. Ammattikasvatuksen aikakauskirja, 13(4), 24–42. Lånat 19.8.2022 på adressen https://journal.fi/akakk/article/download/114570/67630